Pamphilus XXVI sammanför tre längre dikter från tidigt 1920-tal respektive 2020-tal av två av världslitteraturens främsta poeter.
Osip Mandelstam föddes 1891 i Warszawa och dog troligen 1938 i ett fångläger utanför Vladivostok. Hans tre stora långdikter från 1923–24 – Den som hittat en hästsko, Griffelode, 1 januari 1924 – räknas till höjdpunkterna i den ryskspråkiga poesin. De översätts här för första gången till svenska på närmare ett halvsekel.
Tomas Venclova föddes 1937 i Klaipeda (Memel), Litauen, och var under många år bosatt och verksam i USA. De tre längre dikter som här för första gången översätts till svenska har tillkommit mot bakgrund av 24 februari 2022 och den vidare brytningstid som randats. Venclova har även själv översatt Mandelstams poesi till litauiska.
Poëtiskt given ävensättning, scenerier & efterljudsord Stefan Hammarén
Pamphilus XXV
56 s
ISBN 978-91-986438-8-6
Två av verbalreligionens största fundamentalister, Stefan Hammarén – poët för litterär väckelse – och Hugo Ball – en av lyxlitteraturens främsta nyodlare – möts för första gången i ett världshistoriskt skeende förklätt till privatiserad publikation. En flerskivad uppgörelse med rummet och dess skräck, med ljud och känsligheter. Ett sprakande julabrev på språkens och aningarnas eggar, joddlande svärta, suktan och svärmeri. Verket effacerar innebördernas tyrannier, vållar nya bon i talets och diktandets skuggland. Aldrig har Ball varit mer DADA, om han än vore så Hammarén.
Stefan Hammarén – som i serien tidigare utkommit med Jordklotsmörkt, lakrits I-II (Pamphilus XVIII-XIX) – begår här sin andra offentliggjorda experimentella översättning, benämnd ävensättning, efter den mycket uppmärksammade Horla från 2004. Han har även försett utgåvan med ett utförligt efterljudsord samt illustrationer, scenerier i Boschs och Brueghels efterföljd, utförda på genuint brevpapper från hotell på Malta, i Malmö och Tomteland.
”Var har vi Hugo Ball? Hans mest efterlämnade rader, inte var de många och alla var de tomma, ett tömt tenuKnall-ylande ut i intetvarande ordljudlig djungel? De är många, dekadenterna inom litteraturen, som frenetiskt gör det omskakandet på plant fundament, kanské för att darrar själva på ribban. Ball gjorde nånting frenetiskt, men var han vild, var han skapande galen, vad var meningen med honom, är han ens rolig, blir det djup i någon mening, allvar eller lek, eller lika föga. Obegriplig på några få rader? Darrade en enda mormor som läste honom? Eller kom han så nära meningslös litteratur som den är besannad. Jag vet inte. Det är inte min sak. Jag försökte emellertid skruva upp volymen på honom, men vad blev resultatet. Hånar jag honom? Nej. Har jag översatt hans ljud? Kanské efter en tidsresa dit. Eller blev en hälsning ut i intet. Det blev vad det blev, en: ävensättning.”
Textfragmenten som bildar Om tacksamhet dateras till juli 1919 och publicerades som ett sammanhängande verk, en helhet, första gången 1926 i en ryskspråkig emigranttidskrift i Bryssel. Texterna bär spår av den nöd och hunger som präglade Tsvetajeva och hennes familj såväl som miljoner andra liv och öden i tiden. Men det är också texter med allmängiltig kontur som medelst berått mod, ett slags kärv extas, aforistisk slagkraft och stilistiskt temperament, tar sig an att teckna tacksamhetens, eller tacksamheternas, vikter och utfall i den mulna mänskliga komedin. En prosa i lyrisk mundering, som närmar sig eller tangerar den artegna puls och andhämtning som råder i Tsvetajevas dikter.
Om tacksamhet presenteras här för första gången i en självständig utgåva. Översättning och kommentar av Alan Asaid.
Skrott och Addenda (Skrott) utgör i förbundet skick Medelbart tillägg till Det tysta häftet – Kröningar, Hartsvariationer (om våren), Frö. Jämte Tillägg till Det tysta häftet – Sådd, Etui–(x), Sådd II, Cæsur – bildar de första delen av Den aleatoriska skriften.
I Ars Intepres Publications internationella poesiserie Scandinavian Wind Rose har även utkommit: Här : Översättningar ur Det tysta häftet. En samlingsdikt, samt Voronezjvariationerna (ur Mandelstamhäftet), I-III. Det senare representerar andra delen av Den aleatoriska skriften.
Skrott och Addenda (Skrott) fullföljer denna poetiska utforskning av den lilla och den stora tillvarons ramar och fästen.
Översättning Bengt Samuelson, Bengt Jangfeldt, Alan Asaid
Förord & kommentarer Alexander Deriev
Pamphilus XXII
60 s
ISBN 978-91-986438-6-2
Den ryskspråkiga poeten Regina Derieva (1949–2013) kom i medelbar kontakt med den tysk-svenske kyrkomålaren Albertus Pictor i början av 1990-talet under sin exil i Jerusalem. Från slutet av decenniet levde hon i Sverige och kunde då besöka flertalet av de kyrkor som målades av Pictor och hans verkstad. Mötet med denna djupt fascinerande medeltida konst resulterade i en rad säregna dikter och anslutna texter, vilka söker uttryck för liv och öde mot fond av Pictors gärning.
Utgåvan är försedd med personliga kringtexter i form av förord och kommentarer av Regina Derievas livskamrat, ikonmålaren Alexander Deriev. Den ges ut som del av projektet ”Albertus Pictor som Nordens ikonograf”.
För översättningarna från ryska står Bengt Samuelson, Bengt Jangfeldt och Alan Asaid.
Siv Cedering föddes 1939 i Överkalix men flyttade i tidiga tonåren med sin familj till USA, där hon kom att utveckla ett mångsidigt författar- och konstnärskap. Hon översatte och introducerade även en rad moderna svenska poeter i sitt nya hemland. Ett antal barnböcker och romaner skrevs på modersmålet, men dussintalet diktsamlingar skrivna på engelska har hittills blivit sparsamt uppmärksammade i Sverige. Siv Cedering dog i Sagaponack, New York, 2007.
Här presenteras hon i poeten Matilda Södergrans andra urval på svenska – efter volymen Om dikten är ett mål, tillåt mig att misslyckas (Ellerströms, 2018) – med tonvikt på författarens ceremoniella förhållande till språk och liv. Dessa dikter kretsar kring ett av Cederings stora teman: människans förbindelse med naturen och namngivandets centrala roll i denna relation.
Matilda Södergran (f. 1987) har vid sidan av sitt poetiska författarskap publicerat ett flertal översättningar från engelska.
Det är år 1248 och en icke namngiven korsfarare ger sig av från Frankrike till Egypten för att delta i det sjunde korståget. Tro och terror griper in i varandra. Under de yttre förflyttningarna sker inre förskjutningar på en färd där religiös fanatism, nation och etnicitet blir allt mer tunnslitna begrepp.
Marie Tonkin är poet och kulturskribent. Hon debuterade i bokform 2012 och utgav senast diktsamlingarna Maria av Egypten. En diktkrans (Black Island Books, 2021) samt Silver och eld (Silentium Skrifter, 2020). I serien har hon tidigare utkommit med Tolkningar (Pamphilus XVI).
Stefan Hammarén, som balanserade konstig grafik och språk, tog det aldrig så rimligt som i föreliggande dikttyktryck. För det första har det ett tydligt motiv, inte bara ett försök att göra livet till en grammatisk kod. Om du läser på ett abstrakt sätt, istället för att fokusera på varje enskild mening och riskerar att försvinna direkt, kommer du att märka hur det första mötet går och hur kärlekshistorien utvecklas när du reser fram och tillbaka – han bor trots allt i Finland. Det finsk-svenska Hammarén producerade och publicerade i dussinet tidigare böcker fick som resultat att han blev en författare vars språkliga avantgarde är så urbota avantgarde att även ett modernt avantgarde blir svårt att definiera. Och att investera i avantgarde är kanske det viktigaste. Hammarén gör det motsatta. Han låter tungan flyta och fylla all absurd tomhet, lika full som att försöka fixa någonting i denna värld. Men något mer har hänt, vi har fått en tryckkokbok som sållar Hammaréngrammatik, eftersom matjord är längre än ordhungern sträckt, hur det än vare.
Stefan Hammarén är författare, poet och ljudkonstnär. Sedan debuten med En burk soppa 2001 har han gett ut dussintalet verk som utmanar gängse uppfattningar om vad litteratur kan vara, senast den omfångsrika Loserförfattarfabriken (2018). Hammaréns är en av den svenskspråkiga litteraturens mest innovativa röster, som i sin konstnärliga djärvhet och konsekvens saknar motstycke i samtidens litterära landskap.
”Voronezjvariationerna” – andra delen av det poetiska projektet Den aleatoriska skriften (men tillkommen före den första) – är en triptyk som formulerar ett fördolt eller otillåtet – ej medgivet och bestraffat – översättningsarbete. Det tar sin utgångspunkt i den ryske poeten Osip Mandelstams diktning och öde, i synnerhet den sena poesin och förvisningen i Voronezj. Det handlar om barbariska ord, om jord, ljus och mörker. Om ett skalkat fjärran och närmade, närande skikt av kanske-nåd, kanske-vändning. Om sått och utlåtet – köttets gråt och själens eviga resning; det stumma tråg, den kätte – där själva mörkret är ljus. Verkets tre delar utför en grävande syning av vad översättning är och vad översättning kan vara. Hur översätter man jord, snö och is, och bleknat solsken? Hur uttrycker man längtan och skylda minnen av Florens och Rom på stäpperna kring Voronezj? Eller gendriver den bådande taggtrådens obygd vid Vladivostok? Hur återger man en smekning eller en bild född av brödlöshet? Och hur fångar man, utan att infånga, den steglits som läts ut?
Alan Asaid är verksam som översättare av bland annat rysk litteratur. Han har tidigare utgivit Den aleatoriska skriften, del 1, som består av följande verk: Det tysta häftet – ”Kröningar”, ”Hartsvariationer (om våren)”, ”Frö” (Pamphilus III-V) – samt Tillägg till Det tysta häftet – ”Sådd”, ”Etui–(x)”, ”Sådd II”, ”Cæsur” (Pamphilus IX-XII). I serien Scandinavian Wind Rose har tidigare utkommit: ”Här : Översättningar ur Det tysta häftet”.
Översättning Håkan Sandell, Mikael Nydahl, Alan Asaid
Förord Håkan Sandell
Pamphilus XVII
68 s
ISBN 978-91-986439-9-2
Jelena Schwartz föddes i Leningrad 1948 och dog i Sankt Petersburg 2010. Hon förblev hemstaden trogen livet igenom och var en viktig röst i dess rika om än underjordiska kulturliv under 70- och 80-talen. Hennes första diktsamlingar kunde publiceras först vid mitten av 80-talet, till en början endast i utlandet. Under de följande decennierna fick hon ett vidare erkännande och kom att räknas som en av samtidens främsta ryska poeter.
Luftevangeliet är det första större urvalet av Schwartz på svenska och rymmer prov på både hennes lyrik och poetiska kortprosa.
Med personligt förord av poeten Håkan Sandell, som även sammanställt utdrag ur sin mångåriga brevväxling med Jelena Schwartz.
Pamphilus 